Känn igen grävling — gryt, spår & spillning
Grävling, räv, vildsvin eller mullvad? Så artbestämmer du boven på gryt, gropar och stigar.
Grävlingsgryt har breda, plattare ingångar och prydliga jordhögar; latringropar en bit från grytet är ett säkert tecken. Grävmönstret i gräset är små, spridda gropar (mask och larver), till skillnad från vildsvinets stora upprivna partier och mullvadens jämna högar. Breda stigar och grå-vita hårstrån på taggtråd hör till.
Grytet och jordhögarna
Ett grävlingsgryt har breda ingångar, ofta 20–30 cm och något plattare i botten än ett rävgryt, med stora jordhögar utanför. Grävlingen är renlig och för ut gammalt bomaterial som gräs, löv och ormbunkar. Rävgrytet är rundare, luktar starkare och har ofta bytesrester spridda kring ingången – grävlingens gryt är däremot prydligt.
Latriner och stigar
Grävlingen gräver små gropar en bit från grytet där den samlar sin spillning – latriner. Den trampar också upp tydliga, breda stigar genom vegetationen och lämnar ofta grå-vita hårstrån på taggtråd eller lågt hängande grenar där stigen passerar. Latringropar och breda stigar är säkra grävlingstecken.
Grävmönstret i gräset
Grävlingens bökande ger små, spridda gropar och upprivna torvflagor, till skillnad från mullvadens jämna, koniska högar av lös jord och vildsvinets stora, sammanhängande upprivna partier. Är skadan liten, ytlig, spridd och nattlig pekar det mot grävling.
Utseendet
Ser du djuret är det svårt att ta miste: grävlingen är kraftig och lågbent med det karakteristiska svart-vit-randiga ansiktet och silvergrå ovansida. Den rör sig lugnt och lufsande, nästan alltid i skymningen eller på natten.
- 01WikipediaArtikel
- 02Svenska JägareförbundetMyndighet
