De 5 vanligaste spindlarna i svenska hem

Större husspindel (Eratigena atrica)

Sveriges största vanliga inomhusspindel: 11–16 mm kropp + 7–8 cm benspann. Brun, hårig, snabb. Bygger håliga tunnelnät i källare och vedbodar. Hanar vandrar inomhus augusti–oktober på jakt efter honor. Ofarlig trots skrämmande utseende.

Mindre husspindel (Tegenaria domestica)

Närsläkting: 6–11 mm, samma tunnelnät-struktur men hälften så stor. Bygger ofta i hörn bakom möbler, under trappor. Mycket vanlig, nästan aldrig i fokus eftersom hon inte skrämmer lika tydligt.

Darrspindel "pipo" (Pholcus phalangioides)

Långbent taksspindel: 7–10 mm kropp men ben 30–50 mm. Oregelbundet nät i takhörn, källartrappa, bakom radiatorer. Darrar aggressivt i nätet när hon störs. Äter andra spindlar inklusive husspindel — nyttig.

Hoppspindlar (Salticidae)

Små (4–8 mm), dagaktiva, stora ögon. Springer och hoppar istället för att bygga nät. Syns ofta på fönsterkarm, utomhus på stenar. Nyfikna och ofarliga — kan vrida huvudet för att titta på dig.

Korsspindel (Araneus diadematus)

Utomhusspindel: 6–18 mm, kännetecknande vitt korsmönster på ryggen. Bygger klassiska radiella hjulnät mellan grenar. Kommer sällan in. Biten ger milt obehag.

Säsongsdynamik — när du ser vilken art

Svenska spindlar har tydligt säsongsberoende synlighet. Mars–april: få vuxna synliga, mest nymfer som övervintrat. Maj–juni: hoppspindlar (Salticidae) blir aktiva på fönsterkarmar och utomhus. Juli–augusti: korsspindlar bygger stora hjulnät mellan grenar, lättast att observera. September–oktober: större husspindel-hanar (Eratigena atrica) invaderar hem på parningsfärd. November: darrspindlar (Pholcus phalangioides) blir mer synliga inomhus eftersom temperaturen ute sjunker och bytesinsekter söker skydd inomhus.

Regionala skillnader i Sverige

Större husspindel finns upp till mellersta Norrland men är sällsyntare norrut. Bålgetingsspindeln (Argiope bruennichi) — färgstark ny invandrare — är etablerad i Skåne, Blekinge, Halland sedan 2010-talet och sprids norrut. Falsk svart änka (Steatoda paykulliana) håller sig söder om Stockholm än så länge. Klimatförändring förflyttar alla dessa arter långsamt norrut.