Känna igen vildsvin — bök, klövspår och spillning

Bökskador

Det mest typiska tecknet. Vildsvin bökar med trynet efter rötter, mask och larver, och grästorven vänds upp i stora sammanhängande sjok, ofta över en natt. Det storskaliga, röriga mönstret skiljer sig tydligt från mullvadens och sorkens prydliga, avgränsade jordhögar och från fåglars små punktvisa hål.

Klövspår

Vildsvinets klöv liknar rådjurets men är bredare och rundare. Det säkraste kännetecknet är att de två små lättklövarna (de bakre klövspetsarna) ofta trycks ner och avtecknar sig i spåret, särskilt i mjuk eller lerig mark — något rådjursspår sällan visar. Spåren går ofta i tydliga stråk längs samma vägar natt efter natt.

Spillning och gyttjebad

Spillningen är grov och korvformad, sammansatt av flera hopklumpade delar och betydligt kraftigare än rådjurets små runda spillkulor. Vildsvin gyttjebadar dessutom gärna för att kyla sig och bli av med parasiter; blöta lergropar och lerkladdade trädstammar där djuren gnidit sig är ett säkert tecken på att de rör sig i området.

Nedtrampade grödor och stråk

I odling syns förutom bök även nedtrampade och uppätna grödor — vildsvin är särskilt förtjusta i spannmål, potatis och ärter. Ett återkommande stråk in från skogskanten visar var djuren tar sig in, och därmed var ett elstängsel gör mest nytta.