Ekorre — gullig i trädgården, dyr på vinden när den gnager kablarna.

Få djur får oss att stanna upp som en ekorre som klättrar i trädet. Men samma charm blir snabbt ett problem när den flyttar in på vinden och gnager på kablar och isolering, eller när den tömmer fågelbordet och skrämmer bort småfåglarna. Ekorren är ett dagaktivt gnagardjur — och gnagardjur måste gnaga, hela livet, för att hålla framtänderna korta.

Den goda nyheten är att du kan skydda huset och trädgården utan att skada djuret — vilket dessutom är ett krav, för ekorren är fredad. Det handlar om tre saker: stänga ute den fysiskt genom att täta hål med metall och kapa grenar som fungerar som hoppbanor, ta bort lockelsen med ett ekorrsäkert fågelbord och undanröjd mat, och — om den redan bosatt sig på vinden — få ut den skonsamt och lagligtinnan du tätar. Den här guiden går igenom hur du känner igen ekorren, vad som fungerar, och vad du får och inte får göra.

Ekorrens skador handlar om två saker: dess ständiga behov av att gnaga, och dess aptit på lättåtkomlig mat. Det mesta är harmlöst i trädgården, men blir dyrt när det flyttar in i huset.

Gnagda kablar och isolering på vinden

Det allvarligaste är när ekorren tar sig in på vinden. Där gnager den på elkablar — vilket kan ge kortslutning och i värsta fall brand — river isolering till bomaterial och lämnar spillning. Skraporna och det snabba springandet hörs ofta tidigt på morgonen eller i skymningen, till skillnad från råttor och möss som är nattaktiva. Mer i vår guide om ekorre på vinden.

Tömt fågelbord

Vid fågelbordet är ekorren en mästare på att ta det som är tänkt för fåglarna. Den tömmer fröautomater, gnager sönder plastmatare och skrämmer bort mesar och finkar. Ett vanligt fågelbord blir snabbt en ekorrmatare — men det går att lösa, se vår guide om ekorrsäkert fågelbord.

Gnag på fasad, träd och i krukor

Ekorren gnager också på vindskivor, takfot och fasad för att vidga en springa till ett hål den kan krypa in genom, och kan gnaga bark och knoppar på fruktträd. I trädgården gräver den i krukor och rabatter för att gömma nötter och kottar — små gropar i pelargonkrukan är ofta en ekorre som varit framme. Att den skulle plundra fågelbon på ägg och ungar är däremot till stor del en myt; det utgör en försvinnande liten del av födan.

Är det ekorre, eller kanske mård, råtta eller mus? Ljudet, tiden på dygnet och spåren avslöjar vem som bor på vinden.

Ljud och dygnsrytm

Ekorren är dagaktiv och hörs mest tidigt på morgonen och i skymningen — snabbt springande, skrapande och gnagande. Det skiljer den från råttor och möss, som väsnas nattetid och är mindre, och från mården, som också är nattaktiv men tyngre och lämnar en stark lukt. Ljud på vinden i gryningen pekar mot ekorre.

Gnagmärken och matrester

Ekorren lämnar tydliga gnagmärken, större än musens, och karakteristiska matrester: kluvna nötskal och kottar som gnagts rena ner till en spole ("kottkartstockar") vid en favoritplats. Hittar du sådana på vinden, altanen eller en stubbe är ekorren identifierad.

Boet och ingångshålet

Ekorren bygger ett runt risbo (rede) av kvistar, mossa, löv och bark i ett träd, men tar gärna över ett gammalt fågelbo, ett hackspetthål eller en vind. Leta efter ingångshål vid takfot, vindskivor och ventiler — ofta med gnagmärken runt kanten där hålet vidgats. Ekorren behöver bara en glugg på några centimeter för att ta sig in.

Det enda som håller en ekorre ute är en fysisk barriär av rätt material på rätt plats. Ekorren gnager sig genom trä och plast, så det som ska hålla måste vara av metall — och du måste kapa dess hoppbanor.

Täta hålen med metall

Gå runt huset och leta efter alla öppningar ekorren kan använda: springor vid takfot och vindskivor, otäta ventiler, glapp kring rör och genomföringar. Täta dem med plåt eller finmaskig hårdvaruduk i metall— trä, skum och plast gnager ekorren rakt igenom. Ventilationsöppningar som måste släppa igenom luft kläs med galler. Kontrollera först att ingen ekorre är kvar innanför (se avsnittet om vinden).

Kapa hoppbanorna

Ekorren är en enastående klättrare och hoppare och tar sig upp på taket via grenar, spaljéer, stuprör och klätterväxter. Kapa grenar så att inget hänger närmare taket än 2–3 meter, och sätt en slät metallmanschett runt stuprör och fristående stammar den klättrar på. En bred, slät hinder-krage (baffel) som ekorren inte kan greppa förbi stoppar den effektivt.

• Täta alla hål och springor med plåt eller hårdvaruduk i metall — inte trä eller plast.
• Kläd ventiler med finmaskigt metallgaller.
• Kapa grenar så inget hänger närmare taket än 2–3 meter.
• Sätt släta metallmanschetter/bafflar runt stuprör och stammar som fungerar som klätterväg.
• Kontrollera att ingen ekorre eller unge är kvar innan du tätar sista hålet.

En ekorre på vinden är det allvarligaste ekorrproblemet, både för att den gnager på kablar och för att den kan ha ungar därinne. Här gäller det att göra rätt.

Varför det brådskar

På vinden gnager ekorren gärna på elkablar, vilket kan ge kortslutning och i värsta fall brand, och den river isolering och lämnar spillning. Ju längre den bor kvar, desto större risk och skada. Samtidigt får du inte bara stänga till — en instängd ekorre gnager sig ut på ett nytt ställe, och det kan finnas ungari boet under yngeltiden.

Få ut den skonsamt

Gör vinden ogästvänlig: släpp in ljus, spela radio och häng — som Naturvårdsverket själva föreslår — en trasa indränkt i stark parfym vid ingångshålet, så att ekorren väljer att flytta. Ett bra hjälpmedel är en enkelriktad lucka över hålet som bara går att trycka upp inifrån och ut. När du är helt säker på att vinden är tom — kontrollera under flera dagar, och vänta tills eventuella ungar är stora nog att följa med ut — tätar du permanent med metall. Mer i vår guide om ekorre på vinden.

Vill du fortsätta mata småfåglarna utan att göda ekorren finns flera knep. Ingen lösning är helt idiotsäker mot en påhittig ekorre, men rätt kombination gör stor skillnad.

Rätt matare och baffel

Byt plastmataren mot en fågelmatare i metall som ekorren inte kan gnaga sönder, eller en burfoderautomat där bara småfåglar kommer in genom gallret. En baffel — en slät skiva eller kupa ovanför och under mataren — hindrar ekorren från att klättra ner eller upp till fröet. Fristående stolpe med baffel fungerar bättre än en matare som hänger i ett träd.

Placering och chilifrö

Häng eller ställ mataren minst 2–3 meter från allt ekorren kan hoppa från — grenar, staket, tak, möbler. Ett annat effektivt knep är chilibehandlat fågelfrö: fåglar är okänsliga för capsaicin (ämnet som gör chili starkt) medan däggdjur som ekorrar ogillar det, så fåglarna äter ostört medan ekorren tappar intresset. Städa alltid bort spill under bordet — annars lockar det både ekorrar och råttor. Mer i vår guide om ekorrsäkert fågelbord.

Klarar du dig inte med utestängning överallt kan du göra platsen obehaglig så att ekorren håller sig undan. Se skrämmor som ett komplement — en påhittig ekorre vänjer sig snabbt.

Doft, ljus och ljud

Ekorren ogillar starka dofter och plötsliga störningar. En trasa indränkt i stark parfym vid ett ingångshål — Naturvårdsverkets eget råd — kan få den att flytta, och doftpreparat samt chili i trädgården stör den. På en vind hjälper ljus och radio. Rovfågel- eller ormattrapper och reflekterande, rörliga band kan skrämma en tid, men flytta och variera dem, annars genomskådar ekorren dem.

Vad som fungerar sämre

Renodlade ultraljudsapparater har osäker effekt på ekorrar och löser sällan ett vindsproblem på egen hand. Lägg hellre krutet på att täta med metall och ta bort maten — det är det som verkligen gör skillnad. Mer i vår guide om skrämmor mot ekorre.

Att förstå ekorren gör det lättare att skydda hus och trädgård. Den röda ekorren (Sciurus vulgaris) är vanlig i skog, parker och trädgårdar i hela landet — även mitt i Stockholm.

Utseende och storlek

Ekorren är liten och lätt — kroppen 24–30 cm plus en yvig svans på 17–20 cm, och den väger bara 200–450 gram. Pälsen är rödbrun på sommaren och gråare på vintern, med cremevit undersida, och i vinterpälsen får den tydliga örontofsar. Den ömsar päls två gånger om året.

Dagaktiv och alltid hungrig

Ekorren är dagaktiv med tyngdpunkt på morgon och skymning och vilar mitt på dagen. Den går inte i ide utan är aktiv året runt, men lagrar mat i gömmor på hösten att leva på under vintern — och 60–80 procent av den vakna tiden går åt till att äta och samla föda. Den lever ensam och delar ogärna mat, vilket är en av anledningarna till att den försvarar ett fågelbord så envist.

Bo och ungar

Ekorren bygger sitt runda risbo i ett träd eller tar över ett fågelbo, ett hackspetthål eller en vind. Den får två till tre kullar per år med start i februari–mars, oftast några ungar per kull. Ungarna lämnar boet efter fem till sex veckor. Att den är så produktiv, och gärna återkommer till en bra boplats, är skälet att en tätad vind snabbt kan få en ny hyresgäst om hoppbanorna finns kvar.

Ekorren är fredad i Sverige. Du får inte döda eller avsiktligt störa den utan tillstånd, och det gör att din väg i trädgården och på vinden är utestängning och skonsam bortmotning — inte att avliva djuret.

Fredad — ingen allmän jakt

Ekorren har varit fredad sedan år 2000 och har i dagsläget ingen allmän jakttid. Frågan har diskuterats och jägarorganisationer har velat återinföra jakt, men i Naturvårdsverkets senaste förslag om nya jakttider (juni 2026) fanns ingen allmän ekorrjakt med — slutligt beslut ligger hos regeringen. Eftersom reglerna kan ändras är det klokt att alltid kontrollera de aktuella frednings- och jaktreglerna hos Naturvårdsverket.

Skyddsjakt och flytt

När en ekorre orsakar skada i hus eller trädgård kan skyddsjakt vara möjlig under vissa förutsättningar, men det kräver tillstånd och görs inte på egen hand av villaägaren. Behöver du få ekorren att flytta ska det ske så skonsamt som möjligt — till exempel med en parfymindränkt trasa vid ingångshålet — och alltid med hänsyn till att det kan finnas ungar. Vid problem du inte löser med tätning och skrämsel, kontakta kommunen eller ett skadedjursföretag.