Mink — den invasiva jägaren som tömmer hönshuset och dammen.

Minken är en invasiv främmande art — en nordamerikansk rovdjursart som rymt från svenska pälsfarmer och etablerat sig i naturen. Vid en tomt nära vatten är den en effektiv och hänsynslös jägare: den tömmer hönshus, tar fisk ur dammen och plundrar fågelbon. Värst av allt kan den i ett hönshus döda fler djur än den äter i en enda natt. Och eftersom minken är ett hot mot vår inhemska fågel- och kräftfauna gäller andra regler än för de flesta andra djur: den får jagas året runt, men får aldrig sättas ut eller släppas.

Det handlar om två saker: säkra det minken jagar — hönshuset, andhuset och dammen — med starkt nät och täta öppningar, och vid behov fånga minken i en fälla. Att skydda och att bekämpa går här hand i hand, eftersom minken både är ett problem i din trädgård och en art som aktivt hålls efter för naturvårdens skull. Den här guiden går igenom hur du känner igen minken, hur du skyddar hönsen och fisken, och vad reglerna säger.

Minken är ett smäckert, mörkt mårddjur vid vattnet, och den förväxlas lätt med iller, mård och utter. Storleken, färgen och den vita hakfläcken avslöjar den.

Utseende

Minken (Neogale vison) har en kropp på 30–45 cm plus en svans på 13–23 cm, och väger 0,75–1,5 kg (hanen större än honan). Pälsen är mörkt brun till nästan svart och glänsande, ofta med en liten vit fläck på hakan eller strupen. Kroppen är långsmal och smidig, typisk för ett mårddjur, och den simmar och dyker skickligt.

Mink, iller, mård eller utter?

Illern har ljusa, vita teckningar kring nos och ansikte som minken saknar. Utternär mycket större, ljusare och kraftigare, med en tjock, rund svans. Mårdenär brunare med gul strupfläck och lever mer på land, ofta på vindar. Minken är liten, mörk, vattenlevande och har bara en liten vit hakfläck. Mer i vår guide om mink, iller eller utter.

Spår och tecken

Minken lämnar små, femtåiga tassavtryck vid strandkanten, ofta i par, och en vriden, mörk spillning med rester av fisk, fjädrar och skal, gärna på en sten eller stubbe. Det tydligaste tecknet är dock skadorna: dödade höns eller tömd damm.

Minkens skador handlar om att den är en skicklig och överlägsen jägare i småskaliga miljöer. Där den kommer in gör den ofta stor skada på kort tid.

Massaker i hönshuset

Det mest ökända är att minken kan döda fler höns än den äter när den tar sig in i ett hönshus — ett beteende som gör att man på morgonen kan hitta hela flocken dödad. Samma sak drabbar ankor, kaniner och andra smådjur. En enda mink kan tömma en hönsgård på en natt.

Tömd damm och fiskodling

Minken jagar och äter fisk och kräftor, särskilt vintertid, och kan tömma en trädgårdsdammpå fisk eller skapa problem för fisk- och kräftodlingar om den tar sig in. Mer i vår guide om att skydda dammen mot mink.

Plundrade fågelbon

Minken tar ägg, ungar och vuxna fåglar ur mark- och hålhäckande sjöfåglars bon, i skärgård och våtmark. Det är därför den räknas som ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden, och skälet till att minkjakt gör stor naturvårdsnytta.

Det viktigaste skyddet är att göra hönshuset minksäkert. En mink är smidig och kan klämma sig genom förvånansvärt små öppningar, så det handlar om att stänga varenda glipa.

Starkt, finmaskigt nät

Använd ett starkt, finmaskigt metallnät — inte tunt, glest hönsnät som minken tränger sig igenom eller river upp. Maskorna ska vara små, eftersom en mink klämmer sig genom överraskande små hål. Kläd fönster och ventiler med samma nät, så att luft släpps in men inte minken.

Täta öppningar och gräv ned

Gå igenom hela huset och täta varje glipa vid dörrar, golv, knutar och genomföringar. Eftersom minken också gräver bör nätet grävas ned en bit i marken, gärna vinklat utåt. Se till att dörrar och luckor stänger tätt, och lås in fåglarna på natten då minken är som mest aktiv. Mer i vår guide om att skydda höns mot mink.

• Använd starkt, finmaskigt metallnät — inte tunt hönsnät.
• Täta varje glipa vid dörrar, golv, knutar och genomföringar.
• Gräv ned nätet en bit, gärna vinklat utåt — minken gräver.
• Kläd fönster och ventiler med samma finmaskiga nät.
• Lås in fåglarna på natten och se till att luckor stänger tätt.

Har du en trädgårdsdamm med fisk eller en liten fiskodling är den en lockande jaktmark för minken, särskilt på vintern. Skyddet handlar om att göra fisken oåtkomlig.

Täck eller näta in dammen

Skydda dammen genom att täcka den med ett nät som minken inte kommer förbi, eller genom att förstärka stängslet runt fiskodlingskassar och dammkanter. Djupa partier och gömställen där fisken kan ta skydd hjälper också, men mot en enträgen mink är ett fysiskt skydd över eller runt vattnet det säkraste.

Ta bort gömställen vid stranden

Minken gillar att kunna smyga fram under skydd. Röj undan ris-, sten- och vedhögar vid strandkanten nära dammen och hönsgården, så att den inte har någonstans att gömma sig och lättare kan upptäckas. Mer i vår guide om att skydda dammen mot mink.

Kombinera med fångst

Återkommer minken trots skydd är ofta fällfångst den effektiva lösningen — och eftersom minken är invasiv är det både tillåtet och önskvärt att fånga den. Skydd och fångst går hand i hand.

Eftersom minken är en invasiv art som får jagas året runt är fällfångst en tillåten och effektiv metod. Men det finns viktiga regler att följa — inte minst att en fångad mink aldrig får släppas.

Typgodkänd fälla vid vattnet

Fånga minken i en typgodkänd fälla — en levandefångstfälla eller en godkänd slagfälla — placerad vid vattendraget eller nära hönsgården där minken rör sig. Fällor betas traditionellt med fisk, kött eller kräftor. Följ fällans anvisningar och de regler som gäller för fällfångst, och vittja (kontrollera) en levandefångstfälla ofta, minst dagligen.

En fångad mink får aldrig släppas

Detta är avgörande: minken är en invasiv främmande art, och en fångad mink får aldrig släppas eller flyttas — den ska avlivas på ett djurskyddsmässigt sätt. Känner du dig osäker på fångst och avlivning, ta hjälp av en jägare eller kontakta Jägareförbundet eller kommunen, som ofta bistår med minkbekämpning. Mer i vår guide om minkfälla och fångst.

Minken skiljer sig juridiskt från nästan alla andra vilda djur, just för att den är en invasiv främmande art. Det gör den både friare att jaga och strikt förbjuden att sprida.

Får jagas året runt

Eftersom minken är invasiv och skadlig för den inhemska faunan får den jagas året runti Sverige, till skillnad från de flesta andra vilt som har begränsad jakttid. Jakt och fällfångst kräver ändå jakträtt på marken och att gällande regler följs. Kontrollera alltid aktuella regler, eftersom de kan ändras.

Får aldrig sättas ut eller släppas

Minken är en EU-listad invasiv främmande art. Det är förbjudet att sätta ut, släppa, föda upp eller sprida den. En fångad mink ska avlivas, aldrig släppas eller flyttas. Har du problem med mink kan kommunen och Jägareförbundet ofta hjälpa till, särskilt nära fågelskyddsområden och fiskodlingar. Mer i vår guide om invasiv art, jakt och regler.

Att förstå minken hjälper dig både att skydda dig och att inse varför den är ett sådant problem för naturen. Den är ett skickligt rovdjur — men på fel kontinent.

Vattenlevande mårddjur

Minken är ett semiakvatiskt mårddjur som lever vid sjöar, vattendrag, våtmarker och kuster. Den simmar och dyker skickligt och jagar både i vatten och på land. Sommartid lever den av kräftdjur, groddjur, smågnagare, fåglar och ägg, och vintertid mest av fisk. Den är främst aktiv i skymning och natt.

Ensam och revirhävdande

Minken lever ensam och håller ett revir längs stranden. Den bor i hålor i strandbrinken, under rötter eller i stenrösen, ofta i övertagna bon. Honan får en kull ungar på våren. Att den är ensam och rörlig gör att en enda mink kan orsaka stor skada över ett område.

Invasiv på grund av pälsfarmerna

Minken hör hemma i Nordamerika och kom till Sverige för uppfödning i pälsfarmerpå 1920-talet. Rymlingar och utsläppta djur bildade en vild population som spreds längs kuster och vattendrag. Där saknar den naturliga fiender och konkurrerar ut och äter inhemska arter — vilket är hela skälet till att den bekämpas. Mer i vår guide om minken och djurlivet.