Padda & groda — de nyttiga groddjuren som håller sniglarna nere.

En padda i källaren eller grodor i poolen kan förvåna — men padda och groda är inga skadedjur. De är groddjur, helt ofarliga för människor, och hör till trädgårdens allra nyttigaste invånare: de äter sniglar, snäckor, insekter och daggmaskar. Paddan är rentav en av de bästa snigelbekämparna som finns. Båda är dessutom fridlysta i hela Sverige.

Det mesta ”besväret” handlar om att de hamnat fel — i en källare, en ljusglugg eller en pool de inte kan ta sig upp ur — eller om oro för paddans hudgift och gamla myter om vårtor. Den här guiden hjälper dig att känna igen padda och groda, skilja dem åt, få ut dem där de fastnat, och sedan göra det klokaste: låta dem vara eller gynna dem, så att de fortsätter hålla sniglarna nere åt dig.

Både padda och groda är fyrbenta groddjur med stora ögon, men de skiljer sig i hud, kroppsform och sätt att röra sig. Här är grunddragen — mer om hur du skiljer dem i nästa avsnitt.

Vanlig padda

Vanliga paddan (Bufo bufo) är kraftig och satt, 5–13 cm lång (honan störst), med torr, vårtig hud i brunt till gråbrunt. Ögonen är stora och kopparröda med vågrät pupill, och bakom ögonen sitter ett par tydliga körtlar (parotidkörtlar). Den kravlar fram med små, korta hopp snarare än långa skutt.

Vanlig groda

Vanliga grodan (Rana temporaria) är 5–10 cm, slankare, med slätare, fuktig hud i beige, ljusbrunt till mörkbrunt eller grönbrunt, ofta med mörkare fläckar och en mörk fläck bakom ögat. Den har långa bakben och tar långa hopp.

Var du ser dem

Du hittar dem i fuktiga, skuggiga delar av trädgården: under stenar, lövhögar, vedtravar och i komposten, ofta framme i skymning och efter regn när sniglarna är ute. På våren söker de sig till vatten för att leka, och då kan man se många på en gång.

Det vanligaste är att blanda ihop de två. Tre saker avslöjar snabbt vilket djur du har framför dig: huden, benen och hur det rör sig.

Huden — vårtig eller slät

Paddan har torr, vårtig och tjock hud. Grodan har slätare, blank och fuktig hud. Känns eller ser huden knottrig och matt ut är det en padda; är den glatt och glänsande är det en groda.

Benen och rörelsen

Grodan har långa bakben och hoppar i långa skutt när den flyr. Paddan har kortare ben och kravlar fram med små hopp. Ser du djuret ta långa språng är det en groda; kryper det i väg är det en padda.

Körtlarna bakom ögonen

Paddan har ett par tydliga körtlar bakom ögonen (parotidkörtlar) och kopparröda ögon, medan grodan ofta har en mörk fläck bakom ögat. Båda är ofarliga att titta på och ha i trädgården. Mer i vår guide om padda eller groda.

Om du kämpar mot sniglar är padda och groda inget att bli av med — de är gratis medhjälpare som redan bor i trädgården och jobbar på natten.

Äter sniglar, snäckor och insekter

Både padda och groda lever av insekter, larver, spindlar, sniglar, snäckor och daggmaskar, som de fångar med en lång, klibbig tunga. Paddan är särskilt förtjust i sniglar och snäckor och är därför en klassisk nyttodjur i trädgården — en enda padda äter stora mängder under en säsong.

Jagar i skymning och fukt

De är mest aktiva i skymning, natt och efter regn, precis när sniglarna är framme, och letar i fuktig jord, under löv och vid rabattkanter. Eftersom de rör sig i samma marknära skikt som sniglarna kommer de åt byten som fåglarna missar.

En del av ekosystemet

Padda och groda är samtidigt föda för fåglar, ormar och igelkottar, och en frisk stam är ett tecken på en levande, giftfri trädgård. Att värna om dem — och gärna gynna dem — är att slå vakt om hela den näringsväv som håller sniglarna i schack.

De flesta ”paddproblem” är egentligen ett djur som hamnat där det inte kan ta sig ut själv. Då handlar det om att hjälpa det ut — skonsamt — och sedan täta så att nästa inte fastnar.

Padda i källaren eller garaget

En padda som kravlat in i en sval, fuktig källare eller garage hittar sällan ut själv. Skopa upp den i en hink eller lyft den lugnt med en fuktig handske och släpp den i en skuggig, fuktig del av trädgården. Täta sedan glipor vid dörrar och källartrappor så att fler inte kravlar in. Mer i vår guide om padda i källaren.

Grodor och paddor i poolen

Groddjur lockas av vatten men kan drunkna i en pool med hala kanter de inte kan klättra upp för. Håll poolen övertäckt nattetid, och lägg i en utkravlingsramp — en bräda eller ett flytande hjälpmedel — så att djur som hamnat i vattnet kan ta sig upp själva. Håv upp dem du hittar och släpp dem i trädgården. Mer i vår guide om grodor i poolen.

Fastnade i ljusgluggen eller brunnen

Ljusgluggar vid källarfönster och öppna brunnar och dagvattenbrunnar är fällor som groddjur ramlar ner i. Täck dem med galler eller lägg i en ramp så att smådjur kan ta sig upp. Kontrollera dem då och då under vår och höst, då djuren rör sig mest.

• Skopa upp djuret i hink eller lyft med fuktig handske — släpp i skuggig, fuktig trädgård.
• Täta glipor vid källardörrar och trappor så fler inte kravlar in.
• Lägg en utkravlingsramp i poolen och täck den nattetid.
• Täck ljusgluggar och brunnar med galler eller lägg i en ramp.
• Kontrollera fällor som gluggar och brunnar under vår och höst.

Vill du ha fler groddjur — och därmed färre sniglar — ger du dem vatten att leka i och svala, fuktiga gömställen. Det gynnar hela trädgårdens djurliv på köpet.

En liten damm — det bästa du kan göra

En liten trädgårdsdamm med grunda, sluttande kanter och lite växtlighet ger padda och groda ett tryggt lekvatten på våren och en plats att söka sig till. Grunda partier gör att djuren enkelt kan gå i och ur, och att grodyngel kan utvecklas. Undvik fisk i lekdammen, eftersom fisk äter rom och yngel.

Fuktiga gömställen och ostädade kanter

Lägg ut stenrösen, lövhögar, vedtravar och krukskärvor i skuggiga hörn, och låt en del av trädgården vara lite vild. Där hittar padda och groda svalka på dagen, skydd undan rovdjur och övervintringsplatser. Ett litet ”paddgömsle” under en sten är enkelt att ordna. Mer i vår guide om att gynna padda och groda.

Avstå från gift

Avstå från snigelgift och andra bekämpningsmedel där groddjuren finns. De är själva din snigelbekämpning, och gift kan skada både dem och deras byten. Var också försiktig med grästrimmeri höga, fuktiga kanter där paddor kan sitta stilla.

Paddan har ett svagt hudgift som försvar. För människor är det ofarligt att titta på och röra vid en padda — men det finns två saker att känna till: handhygien och hunden.

Ofarlig för människor — och ger inga vårtor

Att ta i en padda ger inte vårtor — det är en gammal myt. Paddan har giftkörtlar i huden, tydligast i de stora körtlarna bakom ögonen, som utsöndrar ett ämne som kan irritera slemhinnor. Det är ofarligt att hålla en padda kort, men tvätta händerna efteråt och rör inte ögon och mun innan dess, särskilt med barn.

Håll hunden borta från paddor

Det viktigaste gäller hundar: en hund som biter eller tuggar på en padda får hudgiftet i munnen och kan börja salivera kraftigt, gnugga nosen och må illa. Skölj då hundens mun med rikligt med vatten och kontakta veterinär om den verkar påverkad. Lär hunden att låta paddor vara, särskilt under vår och höst då de rör sig mycket. Mer i vår guide om paddan och hunden.

Padda och groda är fridlysta, precis som alla svenska grod- och kräldjur. Men eftersom de är nyttiga och ofarliga är det sällan något du vill göra dem illa ändå.

Alla groddjur är fridlysta

Alla svenska paddor, grodor, ödlor och ormar är fridlysta i hela landet. Det är förbjudet att döda, skada eller fånga dem. Att skonsamt flytta en padda eller groda som hamnat i källaren eller poolen är däremot förenligt med fridlysningen. Mer i vår guide om att padda och groda är fridlysta.

Undantag för lite rom

För de vanligaste arterna finns ett begränsat undantag: man får samla in en mindre mängd romav vanlig groda, vanlig padda och åkergroda för att till exempel studera utvecklingen — men bara en liten mängd, och yngel bör släppas tillbaka där rommen togs. I övrigt gäller att låta djuren vara.

Bakom groddjurens lugna framtoning finns ett liv i två världar — vatten och land — och några riktigt speciella årstidsrytmer. Att förstå dem gör det lättare att uppskatta och hjälpa dem.

Leker i vatten på våren

På våren söker sig padda och groda till vatten för att leka. Grodan lägger rom i klumpar som flyter i grunt vatten, medan paddan lägger rom i långa strängar som lindas kring vattenväxter. Rommen kläcks till grodyngel som efter några veckor till månader ombildas till små färdiga groddjur och lämnar vattnet.

Paddans vårvandring

Paddor kan vandra långt till samma lekvatten år efter år, ofta samma vår, och rör sig då i stort antal — ibland över vägar, där många hjälps över av frivilliga. Efter leken återvänder de till ett mer landlevande liv i trädgårdar, skog och mark.

Går i dvala på vintern

När hösten kommer söker sig padda och groda till frostfria gömslen — grävda hålor, komposter, stenrösen, lövhögar, ibland källare eller vattnets botten — och ligger i dvala till våren. Därför är just ostädade kanter, högar och en damm så värdefulla: de är groddjurens vinterbostäder.