Räv — nattens skygga besökare, grytet under altan och skriken i mörkret.

Räven har blivit en allt vanligare granne, också mitt i tätorterna. Oftast är den en skygg och nyttig besökare som äter möss och sork — men den blir ett problem när den gör gryt under altanen, tar höns och kaniner, gräver i rabatterna eller skriker i natten så att man vaknar. Den goda nyheten är att räven är just så skygg att den är lätt att skrämma, om man samtidigt tar bort det som lockar den.

Det handlar om tre saker: ta bort maten så att trädgården inte lönar sig, skrämma räven skonsamt med rörelsestyrt ljud, ljus eller vatten, och täta så att den inte kan gräva sig in under altan eller skjul. Har den redan gjort gryt gäller det att få ut den på rätt sätt. Den här guiden går igenom hur du känner igen räven, vad som fungerar, hur du skyddar hönsen, och vad du behöver veta om rävskabb och rävens dvärgbandmask.

Räven är svår att förväxla när man ser den, men ofta märks den bara på spåren, spillningen och de kusliga skriken i mörkret.

Utseende

Rödräven (Vulpes vulpes) har en kropp på omkring 75 cm plus en yvig svans på cirka 40 cm, och väger 6–8 kg — mindre och lättare än den ser ut i vinterpälsen. Pälsen är rödbrun på ryggen och vit på buken, med svarta ben, stora spetsiga öron och en yvig svans med vit spets. Den rör sig lågt och smidigt, nästan kattlikt.

Spår och spillning

Rävspåret liknar en liten hunds men är smalare och mer avlångt, och rävens spårlöpa går ofta i en rak, prydlig linje. Spillningen är vriden och spetsig i ena änden och innehåller ofta hår, ben och bärkärnor; den läggs gärna synligt på stenar eller stubbar som revirmarkering.

Skriken i natten

Rävens läten kan vara obehagliga att höra: ett gällt, skrikande skall som hörs mest under parningstiden på vintern (december–februari). Det låter dramatiskt men är helt ofarligt — det handlar om revir och parning, inte om att räven är skadad eller aggressiv. Mer i vår guide om att känna igen räven.

Räv, hund eller grävling?

En grävling är lägre, gråare och bredare med svartvitt ansikte och rör sig tungt. En hund har bredare tass och rör sig mindre smygande. Räven är rödbrun, spenslig och har den karakteristiska yviga svansen.

Rävens problem handlar om var den bosätter sig, vad den jagar och det oljud och den oro den kan skapa. Mycket är harmlöst, men grytet under huset och angrepp på höns kan bli kostsamt.

Gryt under altan, skjul och grund

Räven gräver gärna sitt gryt (lya) på en skyddad, torr plats — och en altan, ett skjul eller en krypgrund är perfekt. Ofta tar den över ett gammalt grävlingsgryteller ett kaningryt och bygger ut det med flera utgångar. Ett rävgryt under huset ger lukt, spillning och slitage, särskilt när räven har ungar på våren. Mer i avsnittet om räv under altan och hus.

Tar höns, kaniner och smådjur

Räven är en skicklig jägare och tar gärna höns, ankor, kaniner och andra smådjur om den kommer åt dem. Ett dåligt skyddat hönshus kan tömmas på en natt. Mycket små katter och kaniner ute nattetid kan också vara i fara, medan vuxna katter och hundar oftast klarar sig. Mer i vår guide om att skydda höns mot räv.

Grävande och spillning

Räven gräver i rabatter och gräsmatta efter mask och larver, och gömmer matrester i små gropar. Den lämnar spillning som revirmarkering, gärna synligt, och kan sprida ut sopor den kommit åt.

Skrik och oro

De nattliga skriken under parningstiden skrämmer många, och en räv som blivit närgången och orädd i en tätort kan kännas obehaglig. Men räven anfaller i princip aldrig människor — den är i grunden skygg, och oron är oftast större än faran.

Räven är en opportunist som återkommer dit det finns lättåtkomlig mat. Tar du bort maten försvinner det viktigaste skälet för den att hålla till på just din tomt.

Mata inte — vare sig räv eller husdjur ute

Mata aldrig räven, inte ens av nyfikenhet — en matad räv blir orädd och närgången. Låt heller inte kattmat eller hundmat stå ute, utan mata husdjuren inomhus och ta in skålarna. En matskål på trappan är en tillförlitlig rävmagnet.

Sopor, kompost och fallfrukt

Håll sopkärlen tättslutande, använd sluten kompost och gräv ned matrester, och plocka upp fallfrukt under fruktträden — räven äter gärna bär och frukt. Samma åtgärder håller borta både räv, grävling och råttor.

Ta bort maten är grunden

Ingen skrämma håller i sig om det samtidigt finns gott om mat. Kombinera alltid skrämsel och tätning med att ta bort lockelsen — det är den enkla åtgärd som gör mest skillnad över tid, och den som gör att räven letar sig någon annanstans.

• Mata aldrig räven — en matad räv blir orädd och närgången.
• Låt ingen kattmat eller hundmat stå ute; mata husdjuren inne.
• Håll sopkärlen tättslutande och använd sluten kompost.
• Plocka upp fallfrukt under fruktträden.
• Håll rent under fågelbordet — spill lockar gnagare som lockar räv.

Till skillnad från de smarta kråkfåglarna är räven genuint skygg, och det gör skrämmor ovanligt effektiva. En plötslig störning på fel plats får ofta räven att välja en annan väg.

Rörelsestyrt ljud, ljus och vatten

Det mest effektiva är en rörelsestyrd djurskrämma som reagerar när räven kommer nära och utlöser ett plötsligt ljud, ett blinkande ljus eller en vattenstråle. Det oväntade skrämmer den skygga räven, och en solcellsdriven modell kan stå ute året runt. Rikta den mot den väg räven brukar ta, eller mot altanen och rabatten du vill skydda.

Doft och variation

Räven ogillar också starka, ovana dofter. Doftpreparat och trasor med stark lukt vid en ingång kan hjälpa, men behöver förnyas. Som med allt skrämsel gäller att variera — även en skygg räv kan vänja sig om ingenting faktiskt händer, så flytta gärna skrämman och kombinera metoder.

Gör platsen otrygg

Räven vill kunna smyga osedd. Röj undan snår och skydd vid altanen, sätt upp rörelsestyrd belysning, och håll trädgården öppen och upplyst där du inte vill ha räven. Kombinerat med borttagen mat gör det tomten betydligt mindre attraktiv. Mer i vår guide om att skrämma bort räv.

Ett rävgryt under altanen eller huset är det jobbigaste rävproblemet, både för att det ger lukt och slitage och för att det kan finnas ungar. Här gäller det att göra rätt.

Få ut räven först

Precis som med grävling får du aldrig bara täta igen ett gryt — då riskerar du att stänga in räven eller dess ungar, vilket är både grymt och kan bli olagligt. Gör i stället platsen ogästvänlig: släpp in ljus, spela radio, och lägg trasor med stark doft vid ingångarna, så att räven väljer att flytta med sina ungar.

Vänta ut ungarna

Rävungar föds på våren (mars–april) och är beroende av grytet i flera veckor. Har räven ungar under altanen måste du vänta tills de är stora nog att följa med ut innan du tätar. Att stänga in en kull ger döda ungar, lukt och flugor — och är fel både praktiskt och etiskt.

Täta med nedgrävt nät

När du är säker på att grytet är tomt tätar du så att ingen räv (eller grävling) kan gräva sig in igen: gräv ned ett kraftigt metallnät i en L-form längs altanens eller skjulets kant, med nätet vinklat utåt under marken, så att djuret inte kan gräva sig under. Fyll igen hålen. Mer i vår guide om räv under altan och hus.

Räven är en av hönsgårdens värsta fiender och kan tömma ett dåligt skyddat hönshus på en natt. Ett rävsäkert skydd handlar om att räven varken ska kunna gräva sig under, klättra över eller tränga sig igenom.

Rävsäkert nät — nedgrävt och tätt

Använd ett kraftigt, finmaskigt nät (inte tunt hönsnät som räven biter sig igenom) och gräv ned det minst 30–50 cm i en L-form utåt, så att räven inte kan gräva sig under. Nätet ska vara högt — räven både hoppar och klättrar — och gärna ha en överhäng eller eltrådsavslut upptill.

Stäng in hönsen på natten

Det säkraste är att låsa in hönsen i ett stabilt hönshus från skymning till gryning, när räven är aktiv. Se till att huset är helt tätt, med rävsäkra luckor och utan glipor räven kan tvinga upp. En automatisk lucka som stänger i skymningen är en trygghet.

Ta bort lockmaten

Städa bort foderspill kring hönsgården, förvara foder i tättslutande behållare och plocka ägg ofta. Fritt foder drar till sig både räv, råttor och andra djur. Mer i vår guide om att skydda höns mot räv.

Räven bär på ett par hälsofrågor värda att känna till — inte för att bli rädd, utan för att kunna ta enkla försiktighetsåtgärder. De viktigaste är rävskabb och rävens dvärgbandmask.

Rävskabb

Rävskabb orsakas av ett kvalster (Sarcoptes) och är rävens allvarligaste parasitsjukdom. En räv med skabb ser skabbig och tunnhårig ut, ofta med kala fläckar, och är märkbart medtagen. Skabben kan smitta hundar som kommer i kontakt med en sjuk räv eller dess gryt, och ge människor en tillfällig klåda. Håll hunden borta från rävgryt och döda rävar, och kontakta veterinär om hunden får kliande hudbesvär.

Rävens dvärgbandmask

Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) finns i Sverige och sprids via ägg i rävens spillning. Om en människa av misstag får i sig ägg — via förorenade bär, svamp eller grönsaker nära marken, eller via händer — kan det i sällsynta fall ge en allvarlig sjukdom. Risken är låg, men skydda dig enkelt: skölj eller tillaga bär, svamp och lågt växande grönsaker, tvätta händerna efter trädgårdsarbete, och avmaska hunden regelbundet — särskilt om den äter gnagare eller rullar sig i rävspillning. Hantera aldrig rävspillning med bara händer. Mer i vår guide om rävskabb och dvärgbandmask.

Räven är ett jaktbart vilt med allmän jakttid, men i villaträdgården är det ändå de skonsamma, icke-dödliga åtgärderna som gäller.

Allmän jakttid

Räven har allmän jakttid under en stor del av året — grovt sett från sensommaren till våren. De exakta datumen kan skilja mellan landsdelar och ses över med jämna mellanrum, så kontrollera alltid de aktuella jakttiderna för ditt län hos Naturvårdsverket eller Jägareförbundet. Vid skada kan skyddsjakt vara möjlig utöver den allmänna jakttiden.

Men inte skjutvapen i villaområde

I tätbebyggt område får skjutvapen inte användas utan tillstånd från polisen, och säkerheten går först. För villaägaren är den realistiska och lagliga vägen därför de icke-dödligaåtgärderna: ta bort maten, skrämma, täta grytet och skydda hönsen. Jakt i tätort sköts av jägare med rätt tillstånd, ofta i samråd med kommunen.

Behöver du hjälp

En räv som blivit sjuk, skadad eller närgången i en tätort är en fråga för kommunen, som ansvarar för vilt i tätbebyggelse, eller för ett skadedjursföretag. Kontakta dem hellre än att försöka fånga eller skada räven på egen hand. Mer i vår guide om jakt och regler.

Att förstå räven gör det lättare att leva med den och att inse att den, trots besvären, mest gör nytta. Den röda räven är ett av världens mest spridda rovdjur.

En nyttig gnagarjägare

Räven är allätare, men lever till stor del av möss och sork — och en räv fångar stora mängder gnagare under ett år. Den tar också hare, fåglar, ägg, insekter, mask, bär och frukt, och äter as och matrester. Genom att hålla nere gnagarna gör den faktiskt trädgården en tjänst, så länge den inte kommer åt hönsen.

Skygg men allt mer urban

Räven är skygg och mest aktiv i skymning och natt, men har sedan mitten av 1900-talet blivit allt vanligare i städer och tätorter, där mat och skydd finns gott om. En stadsräv kan bli mindre rädd för människor, men förblir i grunden ofarlig.

Gryt, ungar och säsong

Räven parar sig på vintern (december–februari) — då hörs skriken som mest — och ungarna föds efter drygt två månader, på våren. En kull är oftast tre till fem ungar, som är beroende av grytet i flera veckor och självständiga efter ungefär fyra månader. Räven tar gärna över ett gammalt grävlingsgryt eller kaningryt och bygger ut det. I det vilda blir de flesta rävar bara några år gamla.