Stare — hålhäckaren i takfoten och gästen i körsbärsträdet.

Staren är en spräcklig, metallglänsande fågel som pratar, härmar och samlas i hisnande flockar på himlen. I trädgården blir den ett problem när den bygger bo i takfoten eller under takpannorna — med ljud, spillning och ibland fågelkvalster som följd — eller när flocken tömmer körsbärsträdetpå en eftermiddag. Men här finns en viktig nyans: staren är inte bara fridlyst, den är också rödlistadoch har minskat kraftigt. Målet är alltså att hålla den borta från hus och frukt — inte att bli av med den.

Det handlar om tre saker: fågelsäkra taket så att den inte kan bygga bo i konstruktionen, skydda bär och frukt med nät, och hjälpa staren till en bättre boplats — en holk en bit från huset — i stället för i din takfot. Allt görs skonsamt och vid rätt tid, eftersom aktiva bon är skyddade. Den här guiden går igenom hur du känner igen staren, hur du fågelsäkrar och skyddar frukten, vad du gör åt kvalster inomhus, och vad lagen säger.

Staren är lätt att känna igen på nära håll: en nätt, mörk fågel som skimrar i grönt och purpur och pratar med ett brett register av visslingar och härmningar.

Utseende

Staren (Sturnus vulgaris) är 19–22 cm lång med ett vingspann på 37–42 cmoch väger omkring 82 gram — mindre än en koltrast. Dräkten är svartaktig med metallisk grön och purpurfärgad glans, och på vintern får den ljusa fjäderspetsar som ger ett spräckligt, prickigt intryck. I häckningsdräkt blir glansen kraftigare och näbben gul (mörk på vintern).

Läte och flock

Staren är en skicklig härmare och har ett pladdrande, visslande läte som ofta innehåller imitationer av andra fåglar och till och med ringsignaler. På hösten och vintern samlas starar i enorma, samspelta flockar — starmoln som kan räkna hundratusentals fåglar — och i stora gemensamma övernattningsplatser.

Stare, koltrast eller kaja?

Koltrasten är helsvart (hanen) eller brun (honan), större och saknar glans och prickar. Kajan är större, grå i nacken och har ljus blick. Staren är mindre, mörkt skimrande och spräcklig, och rör sig med snabba, framåtlutade steg på marken. Mer i vår guide om att känna igen och stänga ute staren.

Starens problem handlar om var den bygger bo och vad den äter. Inget av det skadar konstruktionen i sig, men det kan ge både oreda, ohyra och tomma bärbuskar.

Bo i takfot och ventiler

Staren är hålhäckare och utnyttjar gärna glipor vid takfoten, under takpannorna och i ventilationsöppningar. Ett bo där ger ljud tidigt på morgonen, spillning på fasaden och kan blockera ventilation så att fukt byggs upp. Mer i avsnittet om stare i takfoten.

Fågelkvalster inomhus

När starungarna lämnat ett bo i takfoten kan de fågelkvalster som levt i boet söka sig in i bostaden på jakt efter en ny värd, och ge kliande bett. Det är ofarligt men obehagligt, och löses genom att ta bort boet och städa. Mer i vår guide om fågelkvalster inomhus.

Tömda bärbuskar och fruktträd

Staren äter frukt och bär av alla slag och kan i flock tömma ett körsbärsträdeller en bärbuske snabbt. Det är den vanligaste trädgårdsskadan, och den löses enklast med nät. Mer i vår guide om stare i bär och frukt.

Oljud från flocken

En stor stareflock på ett tak eller i ett träd nära huset låter mycket och lämnar spillning. Flockarna är ett höst- och vinterfenomen och rör sig vidare, men kan vara störande medan de håller till.

Den vanligaste orsaken till att man vill bli av med staren är att den flyttat in i takkonstruktionen. Där gäller det att förstå att boet är skyddat medan det är aktivt — och att agera vid rätt tidpunkt.

Varför just takfoten

För en hålhäckande stare är en glipa vid takfoten eller en lucka under takpannorna lika bra som en trädhålighet: mörk, skyddad och varm. Den behöver bara en öppning på några centimeter. Har du en gång haft stare i takfoten kommer de gärna tillbaka år efter år om gliporna inte tätas.

Rör inte ett aktivt bo

Är boet aktivt, med ägg eller ungar, får det inte röras — häckande fåglar och deras bon är skyddade. Staren lägger ägg i april, och ungarna lämnar boet några veckor senare. Under den tiden får du stå ut med ljudet och vänta. Att stänga in ungar är både olagligt och grymt, och ger dessutom lukt och kvalster.

Säkra efteråt

När ungarna lämnat boet tar du bort det gamla boet och tätar gliporna så att inget nytt kan byggas. Så gör du det i praktiken i nästa avsnitt. Bäst är att göra jobbet på hösten eller sen vinter, innan nästa häckningssäsong drar igång.

Att fågelsäkra handlar om att stänga de öppningar staren använder, utan att strypa takets ventilation. Rätt material på rätt plats, vid rätt tid, håller staren ute för gott.

Takfotsnät och fågellist

Under takpannorna monterar man en fågellist (fågelband) eller ett takfotsnät som stänger glipan men släpper igenom luft, så att takets ventilation behålls. Vid andra glipor och öppningar används finmaskigt fågelnät eller metallgaller. Kläd även ventilöppningar med galler som släpper luft men stänger ute fåglar.

Rätt tidpunkt

Gör arbetet utanför häckningstiden — helst på hösten eller sena vintern innan staren börjat bygga, eller efter att ungarna lämnat boet. Kontrollera alltid att ingen fågel eller unge är kvar innanför innan du tätar, annars stänger du in dem.

• Kontrollera att inget aktivt bo finns innan du tätar.
• Montera fågellist eller takfotsnät under takpannorna — släpper luft, stänger fåglar.
• Täta övriga glipor med finmaskigt fågelnät eller metallgaller.
• Kläd ventilöppningar med galler.
• Arbeta utanför häckningstiden — höst eller sen vinter är bäst.

En obehaglig eftereffekt av ett starbo i takfoten är att kvalster kan ta sig in i bostaden. Det är ofarligt, men värt att känna till — och lätt att åtgärda.

Varför de kommer in

I ett fågelbo lever ofta fågelkvalster, små blodsugande kvalster som lever på fåglarna och ungarna. När ungarna lämnat boet försvinner kvalstrens värd, och de kan då vandra in i husetgenom springor på jakt efter något att suga blod på — ibland människor. Bettet kliar men kvalstren kan inte leva eller föröka sig på människor, och sprider normalt inte sjukdom.

Så blir du av med dem

Åtgärden är att ta bort det gamla boet (när det är tomt) och städa noga: dammsug springor och lister, torka av ytor och tvätta textilier varmt. Vid ett större angrepp kan man behöva behandla utrymmet, och ibland ta hjälp av ett skadedjursföretag. När boet och kvalstren är borta försvinner problemet — och genom att sedan fågelsäkra takfoten undviker du att det återkommer. Mer i vår guide om fågelkvalster inomhus.

Den vanligaste trädgårdsskadan av stare är att en flock tömmer körsbärsträdet eller bärbuskarna. Det bästa skyddet är enkelt: ett nät som fåglarna inte kommer förbi.

Finmaskigt nät över träd och buskar

Täck körsbärsträd, bärbuskar och jordgubbsland med ett finmaskigt fågelnät innan bären mognar. Nätet ska sitta spänt och fäst hela vägen ner, gärna över en ställning eller ram, så att fåglarna inte kan smita in under kanten. Ett löst hängande nät är mindre effektivt och kan dessutom fånga fåglar.

Så undviker du att fåglar fastnar

Använd ett tätmaskigt nät med små maskor och håll det spänt — då minskar risken att en fågel trasslar in sig. Kontrollera nätet regelbundet under bärsäsongen. Kombinera gärna nätet med rörliga reflexer som får staren att hålla sig undan från början.

Dela med dig — eller led om

Eftersom staren är en minskande art är det värt att tänka på att den också gör nytta: på våren och försommaren äter den stora mängder insekter och larveri gräsmattan. Skydda den frukt du vill ha för dig själv, men se staren som en del av trädgårdens liv snarare än som en fiende. Mer i vår guide om stare i bär och frukt.

Staren har ett starkare skydd än många tror. Den är fridlyst som alla vilda fåglar, och dessutom rödlistad — vilket gör att åtgärderna verkligen måste vara skonsamma.

Fridlyst — och rödlistad som sårbar

I Sverige är alla vilda fåglar fridlysta, och skyddet omfattar även ägg och bon. Staren är dessutom rödlistad som "sårbar" — dess bestånd har minskat kraftigt sedan 1900-talets mitt. Du får därför inte döda, skada eller fånga staren, och du får inte förstöra eller störa ett aktivt bo.

Aktiva bon och rätt tidpunkt

Ett aktivt bo med ägg eller ungar är skyddat och får inte röras — du måste vänta tills ungarna lämnat innan du tar bort boet och tätar. All fågelsäkring och nätuppsättning ska göras så att inga fåglar stängs inne eller fastnar. Är du osäker på vad som gäller kan du fråga Länsstyrelsen.

Eftersom staren minskar är den bästa lösningen ofta att stänga den ute från huset och ge den ett bättre alternativ. Då slipper du problemen och hjälper en art som behöver det.

Sätt upp en starholk

En starholk med rätt storlek (ingångshål omkring 45 mm) uppsatt en bit från huset, högt och skyddat, ger staren en boplats som passar er båda. Sätt upp den innan häckningen på våren, samtidigt som du fågelsäkrar takfoten, så leder du staren dit i stället för in i konstruktionen.

Nyttodjur på gräsmattan

Staren är inte bara en fruktätare. På våren och försommaren lever den mest av insekter, larver och daggmask som den plockar i gräsmattan — bland annat sådana larver som annars skadar gräset. En starflock som betar gräsmattan gör alltså nytta.

Starens år

Staren är delvis flyttfågel i Sverige: många flyttar söderut på hösten och återvänder i februari–maj för att häcka. Den lägger 5–6 ägg som ruvas i 11–13 dagar, och ungarna lämnar boet efter 17–25 dagar. På hösten och vintern samlas den i stora flockar innan flyttningen. Det är alltså på vårenproblemen med bobygge börjar — och då du bör ha fågelsäkrat och satt upp holken.