Vildkanin — betaren i landet och barkgnagaren som ringbarkar fruktträden.

Vildkaninen har blivit en allt vanligare granne i södra Sverige och i tätorterna, där "citykaniner" betar i parker och villaträdgårdar. Den är söt att se på, men gör verklig skada: den betar örter och grönsaker, gräver gryt i gräsmattor och rabatter, och — det allvarligaste — gnager bark på unga fruktträd om vintern så att de kan ringbarkas och dö. Och eftersom kaninen förökar sig extremt snabbt växer problemet fort.

Den goda nyheten är att kaninen går att stänga ute. Eftersom den både gräver och gnager måste skyddet vara rätt utformat: ett nedgrävt nät runt det som ska skyddas, stamskyddpå fruktträden inför vintern, och gärna doftskrämsel och tåliga växter som komplement. Att försöka minska antalet kaniner är däremot en ojämn kamp mot deras förökning — det är att skydda växterna som fungerar. Den här guiden går igenom hur du känner igen vildkaninen, hur du stänger ute den, och vad lagen säger.

Det första man vill veta är oftast: är det en kanin eller en hare? Skillnaden avgör både beteende och hur du skyddar dig.

Utseende

Vildkaninen (Oryctolagus cuniculus) har en kropp på 34–45 cm och väger 1,3–2,3 kg. Den är gråbrun med långa öron, kraftiga bakben och en kort, fluffig svans med vit undersida. Den är mindre och nättare än en hare.

Kanin eller hare?

Skillnaden är tydlig när man vet vad man ska titta efter. Vildkaninen är mindre, har kortare öron utan svarta spetsar, lever i kolonier och gräver grytunder jord. Haren (fält- eller skogshare) är större, har längre öron med svarta spetsar, lever ensam, gräver inte bo utan trycker i en säng ovan jord, och flyr i höga skutt. Ser du bo­hål och flera djur tillsammans är det kanin. Mer i vår guide om vildkanin eller hare.

Spår, spillning och gryt

Vildkaninen lämnar runda, ärtstora spillningskulor i högar, avbetade växter med snett avklippta skott (som med en sax), och framför allt bohål och uppgrävd jord vid ett gryt. Gnagd bark nedtill på unga träd, särskilt på vintern, är ett annat säkert tecken.

Vildkaninens skador följer årstiderna: bete och grävande på sommaren, barkgnag på vintern. Det mesta går att skydda sig mot, men barkskadorna kan vara dödliga för unga träd.

Avbetade grönsaker och rabatter

Under den varma delen av året betar kaninen gräs, örter, grönsaker och prydnadsväxter. Den klipper av skott snett och kan snabbt kaläta ett salladsland eller en rabatt, särskilt tidigt på säsongen när det är ont om annan föda.

Ringbarkade fruktträd på vintern

Det allvarligaste är barkgnaget på vintern. När annan föda tryter lever kaninen på bark, knoppar och skott, och ger sig gärna på unga fruktträd — särskilt äpple och plommon. Gnager den bort barken hela vägen runt stammen blir trädet ringbarkat och dör, eftersom näringstransporten bryts. Snörika vintrar når kaninen högre upp och skadan blir värre. Mer i vår guide om att skydda fruktträd mot kanin.

Gryt och gräshål

Vildkaninen gräver gryt — omfattande gångsystem som kan bli mycket långa — i gräsmattor, slänter, under buskar och ibland under altaner och uthus. Det ger hål, uppgrävd jord och underminerad mark. En koloni kan förvandla en gräsmatta till ett gropigt fält.

Det säkraste skyddet mot vildkanin är ett rätt utformat nät. Eftersom kaninen både gräver och tränger sig igenom måste nätet vara finmaskigt, tillräckligt högt och — viktigast — nedgrävt.

Rätt nät, rätt höjd

Använd ett finmaskigt nät (kaninnät eller finmaskigt hönsnät) med maskor små nog att en kanin inte tränger sig igenom. Nätet ska vara minst 1 meter högt, eftersom kaniner kan hoppa och klättra en bit på ett glest nät.

Gräv ned nätet

Det avgörande är att gräva ned nätet 15–20 cm i marken, gärna vinklat utåt i en L-formlängst ner, så att kaninen inte kan gräva sig under. Ett nät som bara står på marken gräver kaninen sig under på nolltid. Fäst nätet ordentligt vid stolpar och se till att det inte finns glipor vid grindar. Mer i vår guide om stängsel och kaninnät.

• Använd finmaskigt kaninnät som kaninen inte tränger sig igenom.
• Gör nätet minst 1 meter högt.
• Gräv ned nätet 15–20 cm, gärna vinklat utåt i L-form.
• Täta glipor vid grindar och stolpar.
• Skydda unga fruktträd separat med stamskydd inför vintern.

Ett nedgrävt nät skyddar odlingar och rabatter, men fristående fruktträd behöver ett eget skydd mot vinterns barkgnag. Här är stamskyddet billig livförsäkring för trädet.

Spiral eller nät runt stammen

Skydda unga fruktträd och prydnadsträd med ett stamskydd — en spiral eller ett finmaskigt nät som lindas runt stammen. Det hindrar kaninen (och haren) från att komma åt barken. Sätt skyddet inför vintern, när barkgnaget börjar, och se till att det når tillräckligt högt — snörika vintrar når kaninen längre upp, så skyddet bör gå en bit över förväntad snönivå.

Kontrollera och lufta

Se till att stamskyddet inte skaver eller stryper stammen när trädet växer, och att det inte håller kvar fukt mot barken så att det gynnar röta. Kontrollera skydden varje år och byt till större när trädet blivit grövre. När trädet fått tjock, sprucken bark är det inte längre lika utsatt.

Skrämsel och dofter kan minska kaninens intresse för en yta, men fungerar bäst som komplement till fysiskt skydd — en hungrig kanin övervinner det mesta.

Blodmjöl och dofter

Blodmjöl utstrött runt känsliga växter är ett klassiskt medel som både kaniner och harar ogillar lukten av — och det göder dessutom jorden. Effekten avtar i regn och måste förnyas. Även andra doftpreparatoch starka dofter kan hjälpa en tid.

Rörelse och störning

En rörelsestyrd djurskrämma med ljud, ljus eller vattenstråle kan skrämma kaniner från en yta, liksom en fritt springande hund eller katt som håller dem borta. Som med all skrämsel gäller att variera, annars vänjer sig kaninen. Mer i vår guide om skrämmor mot kanin.

Skrämsel räcker inte ensamt

En vildkaninkoloni är envis och talrik, och skrämmor löser sällan problemet på egen hand. Lägg tyngdpunkten på nedgrävt nät och stamskydd, och använd doft och skrämsel som komplement där du inte kan stängsla.

Ingen växt är helt kaninsäker, men kaniner har tydliga preferenser. Genom att välja rätt växter till de utsatta lägena minskar du skadorna — precis som med rådjur.

Det kaniner ogillar

Kaniner drar sig oftast för starkt doftande och luddiga eller sträva växter: lavendel, salvia, timjan, isop och andra kryddväxter, samt många lökväxter som påsklilja (narciss), som är giftig. Dessa klarar sig ofta bättre i en kaninhärjad trädgård och kan planteras som en doftbarriär kring känsligare växter.

Det de helst betar

Håll extra koll på sallad och andra bladgrönsaker, ärtor, unga skott, tulpaner och späda plantor — allt mjukt, saftigt och nysått är i farozonen. Skydda dessa med nät och plantera det mest utsatta i skyddade lägen.

Växtval är ett komplement

Kom ihåg att en hungrig kanin äter det mesta, särskilt tidigt på säsongen och under snörika vintrar. Se växtvalet som ett sätt att minska trycket, inte som ett fullständigt skydd. Mer i vår guide om kaninsäkra växter.

Vildkaninen är ett infört, jaktbart vilt med en ovanligt generös jakttid, men i villaträdgården är det ändå de icke-dödliga åtgärderna som gäller.

Jaktbar i princip året runt

Vildkaninen räknas som ett infört vilt och har en mycket generös allmän jakttid — i praktiken hela året. De exakta reglerna kan ändras och skilja mellan områden, så kontrollera alltid de aktuella jaktreglernahos Naturvårdsverket eller Jägareförbundet innan du utgår från ett datum.

Men inte skjutvapen i villaområde

I tätbebyggt område får skjutvapen inte användas utan tillstånd från polisen, och säkerheten går först. För villaägaren är den realistiska och lagliga vägen därför att stänga utekaninen med nät och stamskydd. Jakt i tätort sköts av jägare med rätt tillstånd, ofta i samråd med kommunen.

Fällfångst och kommunen

Fångst av vilt är reglerad och kräver rätt fälltyp och ofta tillstånd. Har du en stor koloni som orsakar omfattande skada kan kommunen eller ett skadedjursföretag hjälpa till. Lägg annars energin på skydd och förebyggande. Mer i vår guide om jakt och regler.

Nyckeln till att förstå vildkaninproblemet är dess förökning. Ingen annan trädgårdsgäst går från enstaka djur till koloni så snabbt.

Extrem förökning

Vildkaninen är ökänt produktiv: den får fem till sju kullar per år med oftast fem eller sex ungar per kull, efter en dräktighet på bara 4–5 veckor. Ungarna blir könsmogna redan efter några månader. Det betyder att några få kaniner snabbt kan bli en hel koloni — och varför det är mer realistiskt att skydda växterna än att försöka jaga bort dem.

Grävande kolonidjur

Till skillnad från haren lever vildkaninen socialt i kolonier och gräver gemensamma grytsystem som kan bli mycket omfattande, med flera in- och utgångar. Den är mest aktiv i gryning och skymning och håller sig nära grytet, dit den snabbt flyr vid fara.

Utbredning och säsong

Vildkaninen är införd till Sverige och har funnits här sedan omkring 1900 i Skåne och 1915 på Gotland, och finns nu även som "citykaniner" i flera städer. Den är känslig för blöta, kalla vintrar, och de flesta kaniner blir bara något år gamla — men den höga förökningen gör att bestånden ändå kan bli stora där förhållandena passar.