Fladdermöss — fridlysta nyttodjur i huset som du inte får stänga ute på egen hand.

Att höra kraflande i väggen eller se en fladdermus svepa in genom fönstret väcker lätt obehag — men fladdermöss är inga skadedjur. De är flygande däggdjur som lever på insekter, håller nere mängden mygg och nattfjärilar, och gör varken hål i huset eller gnager på något. De flesta "fladdermusproblem" är i själva verket ett ljud eller lite spillning från en yngelkoloni som satt sig nära bostadsrummen några sommarveckor.

Det viktigaste att veta är att alla svenska fladdermöss är fridlysta och skyddade av både svensk lag och EU-regler. Du får inte döda, fånga, skada eller avsiktligt störa dem, och du får inte förstöra deras boplatser. Det betyder att vägen framåt inte är fällor eller gift, utan att förstå djuret, hjälpa en vilsekommen fladdermus ut, och — om en koloni verkligen är ett problem — söka dispens hos Länsstyrelsen och utestänga dem skonsamt vid rätt tid på året. Den här guiden går igenom vilka arter det handlar om, hur du tolkar ljud och spillning, vad lagen tillåter, och hur du kan leva med — och till och med ha nytta av — dina fladdermöss.

I Sverige finns omkring 19 arter fladdermöss, alla små och insektsätande. Bara ett fåtal av dem använder hus som tillhåll, och det är dem du kan stöta på i väggen, på vinden eller under takpannorna.

Nordfladdermus — husens vanligaste art

Nordfladdermusen (Eptesicus nilssonii) är den art som oftast bosätter sig i byggnader, och den enda fladdermus som förekommer i hela landet ända upp i norr. Den jagar gärna kring husknutar, längs skogsbryn och runt gatlyktor i skymningen, och söker sig ofta in bakom vindskivor, i väggspringor eller under takpannor för att bilda en yngelkoloni av honor och ungar under sommaren.

Dvärgfladdermus, brunfladdermöss och vattenfladdermus

Andra arter du kan stöta på är den dvärgfladdermus som är en av landets minsta, större och mindre brunfladdermus, samt vattenfladdermusen som jagar lågt över sjöar och dammar. Flera arter är knutna till gammal skog och håligheter i träd snarare än till hus. Vilken art du har spelar mindre roll för hur du ska agera — reglerna och de skonsamma metoderna är desamma för alla — men artkunskapen hjälper Länsstyrelsen och en fladdermusinventerare att bedöma läget. Mer i vår guide om att fridlysning och dispens.

Alltid små, alltid insektsätare

Gemensamt för alla svenska fladdermöss är att de är små — de minsta väger bara några gram — och att de uteslutande äter insekter. Ingen svensk fladdermus biter sig in i huset, gnager på kablar eller bygger bon av isolering som ekorren eller råttor. De utnyttjar bara befintliga springor och hålrum. Det gör att skadan de gör på själva byggnaden i praktiken är obefintlig.

Nästan alla fladdermusproblem handlar om tre saker: ljud från en koloni i väggen, lite spillning under en utflygningsöppning, och obehaget i sig. Ingen av dem skadar huset — men de kan kännas påträngande, särskilt en varm sommar.

Ljudet från en yngelkoloni

Det du hör är oftast kontaktläten mellan honor och ungar i en yngelkoloni. Ljudet blir mest märkbart när kolonin sitter i en vägg eller ett bjälklag tätt intill ett sovrum, och som mest under högsommaren när ungarna är stora och rörliga. Till skillnad från möss och råttor gnager fladdermössen inte, så du hör kraflande, pip och fladder snarare än gnag. Det är övergående: när ungarna blivit flygga och kolonin skingras på sensommaren tystnar det.

Spillning (guano) utan lukt

Under en utflygningsöppning kan det samlas fladdermusspillning (guano) — små, torra, smuliga korn som ofta glittrar av krossade insektsvingar och lätt smulas sönder mellan fingrarna. I ett normalt ventilerat utrymme luktar guanot inte; känns en tydlig lukt beror det nästan alltid på bristande ventilation, inte på fladdermössen i sig. Spillningen skiljer sig från musens hårda, luktande lortar och kan faktiskt användas som näringsrik trädgårdsgödsel.

Oron — och varför den oftast är obefogad

Mycket av obehaget kommer av gamla föreställningar: att fladdermöss skulle fastna i håret, suga blod eller sprida sjukdom. Inget av det stämmer för svenska arter. De navigerar med precision, undviker människor och lever på insekter. Den enda reella hälsofrågan är den mycket låga rabiesrisken vid bett, som du undviker helt genom att aldrig ta i en fladdermus med bar hand. Skador på huset gör de inte.

Här är kärnan i hela guiden: alla svenska fladdermöss är fridlysta. Det styr allt annat, och det är därför du inte kan behandla en fladdermus som ett vanligt skadedjur.

Fridlysta sedan 1986 — och EU-skyddade

Fladdermössen har varit fridlysta i Sverige sedan 1986, och skyddas dessutom av EU:s art- och habitatdirektiv samt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Skyddet är starkt: du får inte döda, fånga, skada eller avsiktligt störa fladdermöss, och du får inte skada eller förstöra deras boplatser — inte ens när de är tomma. Det gäller alla arter, överallt, året om.

Yngeltiden är extra känslig

Under yngeltiden, ungefär 15 juni–15 augusti, är kolonierna som mest sårbara. Då finns det ungar som ännu inte kan flyga, och att blockera en öppning eller störa kolonin kan leda till att ungarna stängs in och dör. Därför får inga utestängande åtgärder göras under den perioden — även med dispens ska arbetet läggas utanför yngeltiden.

Vill du utestänga dem — sök dispens

Om en koloni verkligen är ett problem du inte kan leva med, är rätt väg att kontakta Länsstyrelseni ditt län och ansöka om dispens från fridlysningen. Länsstyrelsen kan ge råd, ibland koppla in en fladdermusinventerare, och tala om när och hur en utestängning får göras. Att agera på egen hand — täta igen öppningen, döda eller flytta djuren — är olagligt. Mer i vår guide om fridlysning och dispens.

Går det inte att leva med kolonin kan fladdermössen utestängas — men bara med Länsstyrelsens dispens, vid rätt årstid och på ett sätt som låter djuren komma ut men inte tillbaka in.

Rätt tidpunkt: aldrig under yngeltiden

Utestängning får aldrig göras 15 juni–15 augusti, då ungar riskerar att stängas in. Bäst är att arbeta på sensommaren eller hösten, efter att ungarna blivit flygga men innan fladdermössen gått i vinterdvala, eller på våren innan kolonin samlats. Länsstyrelsen anger vad som gäller i ditt fall.

Enkelriktad lucka — inte att täta igen

Metoden är att montera en enkelriktad "exkluder" — till exempel en lös nät- eller plastflik — över utflygningsöppningen, som fladdermössen kan krypa ut under på kvällen men inte ta sig tillbaka in genom. När du under flera kvällar sett att kolonin lämnat och ingen är kvar, kan öppningen tätas permanent. Att bara spika igen hålet direkt är både olagligt och grymt, eftersom djur stängs inne.

Täta bostadsrummen — inte hela huset

Ofta räcker det att stänga fladdermössen ute från själva bostadsdelen — täta springor in mot sovrum och vardagsrum — och låta dem behålla en plats i det yttre skalet, som bakom en vindskiva. Då försvinner ljudet inomhus utan att kolonin slås ut. En sådan lösning är ofta både enklare och mer förenlig med skyddet än att försöka bli av med fladdermössen helt. Mer i vår guide om utestängning med tillstånd.

• Kontakta Länsstyrelsen och sök dispens innan du gör något.
• Arbeta aldrig under yngeltiden ca 15 juni–15 augusti.
• Använd en enkelriktad lucka som släpper ut men inte in — täta aldrig bara igen.
• Kontrollera under flera kvällar att kolonin lämnat innan du tätar permanent.
• Överväg att bara täta mot bostadsrummen och låta djuren behålla en plats i yttre skalet.

En ensam fladdermus som flugit in genom ett fönster är nästan alltid vilse och lika angelägen om att komma ut som du är att bli av med den. Med lugn och rätt handgrepp löser det sig snabbt.

Låt den flyga ut själv

Det enklaste är att låta fladdermusen hitta ut på egen hand. Stäng dörren till rummet så den inte sprider sig i huset, öppna fönster och balkongdörr på vid gavel och släck lamporna. Fladdermusen navigerar med ekolokalisation och söker sig mot det öppna, svala kvällsluften — oftast är den ute inom några minuter, särskilt i skymningen. Ha tålamod och undvik att jaga den, det stressar bara djuret.

Om den satt sig och inte flyger

Sitter fladdermusen stilla på en vägg eller gardin och inte vill flyga, kan du hjälpa den ut. Ta på dig ett par handskar (fladdermöss ska aldrig hanteras med bar hand), lägg försiktigt en burk eller skål över djuret och skjut in en bit styvt papper mellan burken och väggen så att den hamnar innanför. Bär ut den och släpp den högt — häng den mot en trädstam eller husvägg, eller håll behållaren högt, eftersom en fladdermus har svårt att lyfta från marken och behöver släppa sig ner en bit för att komma i luften.

Fladdermöss förknippas ofta med rabies. Risken i Sverige är mycket liten, men värd att ta på allvar — och du skyddar dig helt genom en enda regel: rör dem aldrig med bar hand.

Fladdermusrabies (lyssavirus)

Fladdermusrabies orsakas av så kallade lyssavirus, framför allt EBLV-1 och EBLV-2 (europeiskt fladdermuslyssavirus typ 1 och 2). I Sverige har själva viruset aldrig påvisats hos fladdermöss — man har bara hittat antikroppar hos enstaka vattenfladdermöss, vilket visar att de mött viruset men inte att de bär det. Smitta till människa är mycket sällsynt och sker i praktiken bara genom bett eller rivsår, inte genom att se eller vistas nära en fladdermus.

Om du blir biten

Rabies är dödligt om det bryter ut, men det går att förebygga efter ett bett. Blir du biten eller riven: tvätta såret noga med tvål och vatten i flera minuter och sök vård — sjukvården kan ge en förebyggande behandling (postexpositionsprofylax) som är mycket effektiv om den ges i tid. Detsamma gäller om en fladdermus varit i kontakt med huden på ett litet barn eller någon som sover, där ett bett kan ha missats.

Guano och städning

Fladdermusspillning är torr och luktfri i väl ventilerade utrymmen och innebär ingen större smittrisk, men som med all djurspillning bör du undvika att andas in damm när du städar bort större mängder. Använd handskar och vid behov andningsskydd, fukta gärna spillningen lätt så att den inte dammar, och vädra väl. Guanot kan sedan komposteras eller användas som trädgårdsgödsel. Mer i vår guide om rabies och hälsa.

Fladdermöss är bland de bästa nyttodjuren du kan ha. En enda fladdermus äter stora mängder flygande insekter varje natt, och en koloni håller effektivt nere mängden mygg och nattfjärilar kring huset. Att erbjuda dem en boplats en bit från bostaden är ofta den smartaste lösningen.

Fladdermusholk som alternativ boplats

En fladdermusholk är en smal, platt holk med en springa i botten där fladdermössen kryper in underifrån. Sätter du upp en sådan på en solig vägg eller stolpe en bit från huset kan du locka kolonin till en plats som passar er båda — särskilt i kombination med en utestängning som stänger dem ute från själva bostadsdelen. Holken ger dem skydd, och du slipper ljudet inomhus.

Rätt placering

Placera holken högt, minst 3–4 meter över marken, på en plats med morgon- och förmiddagssol så att den blir varm, med fri inflygning och gärna nära vatten och skogsbryn där insekterna finns. Det kan ta en säsong eller två innan fladdermössen flyttar in — ha tålamod, och sätt gärna upp holken redan innan du utestänger dem från huset.

Att förstå fladdermössens år gör det lättare att veta när de dyker upp, när de är känsliga och när en åtgärd är tillåten. De är däggdjur med en förvånansvärt lång livslängd och en helt egen livsstil.

Ekolokalisation och jakt

Fladdermöss är de enda däggdjur som kan flyga aktivt, och de jagar i mörker med ekolokalisation — de sänder ut ultraljud och "ser" sin omvärld genom ekot. Det gör dem till skickliga insektsjägare som fångar mygg och nattfjärilar i luften, och förklarar varför de rör sig så säkert trots att de flyger i skymning och mörker. De fastnar inte i håret och kolliderar inte med människor.

Yngelkoloni på sommaren

På sommaren samlas honorna i yngelkolonier där de föder och diar sina ungar, ofta i solvarma hålrum i hus, ihåliga träd eller bakom vindskivor. Honan får normalt en unge per år, ibland två, vilket gör fladdermössen till långsamma förökare och en av anledningarna till att de skyddas så hårt. Under yngeltiden kan ungarna inte flyga, och kolonin får inte störas.

Vinterdvala och lång livslängd

När insekterna försvinner på hösten går fladdermössen i vinterdvala i flera månader. De söker frostfria, fuktiga och ostörda utrymmen — grottor, källare, bergsprickor eller ihåliga träd — där de sänker kroppstemperaturen och lever på sitt fettförråd. Trots sin ringa storlek blir fladdermöss anmärkningsvärt gamla: enskilda individer kan bli långt över 20 år, ibland över 30. Det är en av naturens mest oväntade livslängder för ett så litet djur, och ännu ett skäl att behandla dem varsamt.