Larverna på Gotland — var de finns och hur länge de funnits

Kärnområdet: Sudret

Den etablerade svenska populationen med återkommande massförekomster ligger på Gotlands sydligaste del, Sudret. De svårast drabbade områdena har beskrivits som östra Vamlingbo, södra Hamra och östra Sundre. Utöver Gotland förekommer arten glesare vid Böda på norra Öland samt i Skåne. Den finns alltså inte som etablerad population på Fårö eller norra Gotland, vilket är en vanlig missuppfattning.

Hur länge den funnits

Tallprocessionsspinnaren är inhemsk och långvarigt etablerad. Den har funnits på Gotland i decennier — enligt lokala iakttagelser åtminstone sedan 1930-talet, och svenska fynd finns dokumenterade redan från slutet av 1800-talet. Det som är nyare är inte artens närvaro utan dess antal.

Uppgången på 2000-talet

Sedan början av 2000-talet ökade larvtätheten kraftigt i kärnområdet av delvis okänd anledning. Sommaren 2004 var larverna så talrika att hälsoproblemen uppmärksammades på allvar, och i en enkätundersökning 2006 bland 4 277 personer på södra Gotland hade nära var femte symtom från hud och slemhinnor. Vid den högsta dokumenterade tätheten, i Nore i Vamlingbo, rapporterade omkring 87 procent av invånarna symtom. Den akuta utbrottszonen har beskrivits som ett väl avgränsat område på cirka 3 000 hektar.

Sprider den sig norrut?

I juli 2026 beskrev en biolog vid Naturhistoriska riksmuseet i SVT att arten "tagit sig längre norrut än förut" i samband med fyndet av tusentals larver vid ett vindkraftverk vid När på östra/sydöstra Gotland. Det ska behandlas som ett aktuellt observationspåstående, inte som fastställd vetenskap: en doktorsavhandling från SLU 2011 (Cecilia Ronnås) fann med genetiska studier att artens utbredningsområde inte expanderade under utbrottet, och att fjärilarna rörde sig lite mellan populationerna. Länsstyrelsen själv beskriver förekomsten som att larverna "vissa år förekommer i stora mängder" — vilket bättre stämmer med den kända mellanårsvariationen än med en dokumenterad nordlig spridning.